Året då hela världen vänds upp och ner!
Den gamla världen med portaler och sökmotorer
På toppen bland världens största sajter har vi de senaste åren kunnat vänja oss vid att tre-fyra stora globala giganter tagit herravälde. I en dagsfärsk analys kan jag här visa att Yahoo i febuari har minskat något, men fortfarande ligger och snuddar på helt ofantliga 27% räckvidd av den globala Internetpopulation. Varje dag. Google ligger på delad förstaplats på samma smått ofattbara nivå, men är till skillnad mot Yahoo den av de båda giganterna som stadigt ökat. Även Live.com är stadigt ökande, men ännu inte ikapp de båda andra. Den stora förloraren är MSN, som på drygt ett halvår nästan halverats från 30% till knappt 17,8% - vilket sannolikt förklarar microsofts rekordbud på 250 Miljarder kronor för yahoo.com
Den nya världen fyllt av 2.0-applikationer och UGC-sajter
Istället är det de dramatiskt växande UGC-sajterna som tar allt mer mark. Youtube är fortfarande de som står för den mest dramatiskt onlineutveckling världen har skådat - och har gjort den smått fantastiska resan av de alla från 0% till 21% global räckvidd på bara två år. Samtidigt rider de inte bara på UGC-trenden, utan har även den multimediala trenden i ryggen, där de dessutom fått betydande "hjälp" på vägen av sin nyblivna mamma Google.
Desto roligare är det att Wikipedia inte är så himla långt därefter, roligt inte minst i och med att de varken har multimedia eller nöje som kärnprocess, utan kunskap. Och ändå gått från 1% till nästan 10% global räckvidd på knappt två år. Vi får se om inte eol.org lyckas komma i samma nivå inom kort ;-)
Men det är väl framför allt på nästa plats som det verkliga fenomenet visar sig. Det var här bara 1,5 år sedan Myspace var den största UGC-sajten av dem alla. Vilka i sin tur red på både UGC-trenden och multimedia-trenden, samt även det stora intresset för framför allt musik på nätet. Myspace är fortfarande stora men har stagnerat till en "stabil" position och gått upp från 5% för ett halvår sedan till 5,7% räckvidd i världen idag.
Väsentligt snabbare har det gått för Facebook, som både har fått större och väsentligt snabbare större genomslag, med en god portion sociala konsekvenser. För ett halvår sedan hade man 2%, och har nu t.o.m. kommit förbi Myspace, dvs har 6% räckvidd i världen. Och för tre år sedan, innan zuckerberg och hans studentkompisar startade det på sitt studentrum, fanns de inte ens. Nästa år var det plötsligt 5 Mr besökare. Förra året var jag en av alla fascinerade när det på bara ett år växt till 20 Mr.
Men sedan dess har det växt med 250.000 nya medlemmar. Varje dag.
Hur Online får allt starkare konsekvenser Offline
Den växande trenden i Internetmogna Sverige ska vi bara inte tala om, där FB idag är större än både MSN och Aftonbladet (bara slaget av sökmotorerna och youtube). Medan man inte hittar Myspace förrän nere på 20:e plats. FB håller helt enkelt verkligen på att ta över.
Och här utgörs väl det kanske mest magiska av hur detta globalgigantiska sociala forum fått sådana konsekvenser även offline. Där processer på Facebook på en vecka fick världen att stämma upp i ett globalt ramaskri för mordet på ett tiotal dödade munkar i Burma. Och här hemma i Sverige möjliggjorde för en liten kille på 15 år att en vecka efter dråpet på Ricardo, att mobilisera solidaritet från 90.000 människor online. Och så starkt att det t.o.m. övergick i en lika stark solidaritet från 10.000 människor i Kungsan offline.
Alla medie- och företagssajters tidigare top-down-processer, håller i ett enda nafs detta år nu helt enkelt på att vändas upp och ner i en enda stor bottom-up-process.
2008 kommer att bli världens mest dramatiska år :-)
På toppen bland världens största sajter har vi de senaste åren kunnat vänja oss vid att tre-fyra stora globala giganter tagit herravälde. I en dagsfärsk analys kan jag här visa att Yahoo i febuari har minskat något, men fortfarande ligger och snuddar på helt ofantliga 27% räckvidd av den globala Internetpopulation. Varje dag. Google ligger på delad förstaplats på samma smått ofattbara nivå, men är till skillnad mot Yahoo den av de båda giganterna som stadigt ökat. Även Live.com är stadigt ökande, men ännu inte ikapp de båda andra. Den stora förloraren är MSN, som på drygt ett halvår nästan halverats från 30% till knappt 17,8% - vilket sannolikt förklarar microsofts rekordbud på 250 Miljarder kronor för yahoo.com
Den nya världen fyllt av 2.0-applikationer och UGC-sajter
Istället är det de dramatiskt växande UGC-sajterna som tar allt mer mark. Youtube är fortfarande de som står för den mest dramatiskt onlineutveckling världen har skådat - och har gjort den smått fantastiska resan av de alla från 0% till 21% global räckvidd på bara två år. Samtidigt rider de inte bara på UGC-trenden, utan har även den multimediala trenden i ryggen, där de dessutom fått betydande "hjälp" på vägen av sin nyblivna mamma Google.
Desto roligare är det att Wikipedia inte är så himla långt därefter, roligt inte minst i och med att de varken har multimedia eller nöje som kärnprocess, utan kunskap. Och ändå gått från 1% till nästan 10% global räckvidd på knappt två år. Vi får se om inte eol.org lyckas komma i samma nivå inom kort ;-)
Men det är väl framför allt på nästa plats som det verkliga fenomenet visar sig. Det var här bara 1,5 år sedan Myspace var den största UGC-sajten av dem alla. Vilka i sin tur red på både UGC-trenden och multimedia-trenden, samt även det stora intresset för framför allt musik på nätet. Myspace är fortfarande stora men har stagnerat till en "stabil" position och gått upp från 5% för ett halvår sedan till 5,7% räckvidd i världen idag.
Väsentligt snabbare har det gått för Facebook, som både har fått större och väsentligt snabbare större genomslag, med en god portion sociala konsekvenser. För ett halvår sedan hade man 2%, och har nu t.o.m. kommit förbi Myspace, dvs har 6% räckvidd i världen. Och för tre år sedan, innan zuckerberg och hans studentkompisar startade det på sitt studentrum, fanns de inte ens. Nästa år var det plötsligt 5 Mr besökare. Förra året var jag en av alla fascinerade när det på bara ett år växt till 20 Mr.
Men sedan dess har det växt med 250.000 nya medlemmar. Varje dag.
Hur Online får allt starkare konsekvenser Offline
Den växande trenden i Internetmogna Sverige ska vi bara inte tala om, där FB idag är större än både MSN och Aftonbladet (bara slaget av sökmotorerna och youtube). Medan man inte hittar Myspace förrän nere på 20:e plats. FB håller helt enkelt verkligen på att ta över.
Och här utgörs väl det kanske mest magiska av hur detta globalgigantiska sociala forum fått sådana konsekvenser även offline. Där processer på Facebook på en vecka fick världen att stämma upp i ett globalt ramaskri för mordet på ett tiotal dödade munkar i Burma. Och här hemma i Sverige möjliggjorde för en liten kille på 15 år att en vecka efter dråpet på Ricardo, att mobilisera solidaritet från 90.000 människor online. Och så starkt att det t.o.m. övergick i en lika stark solidaritet från 10.000 människor i Kungsan offline.
Alla medie- och företagssajters tidigare top-down-processer, håller i ett enda nafs detta år nu helt enkelt på att vändas upp och ner i en enda stor bottom-up-process.
2008 kommer att bli världens mest dramatiska år :-)
Glöm aldrig var ni läste det här första gången: Revolution 2008!
Glöm aldrig var ni läste det här första gången. Revolution! I det här inlägget ges ett avslöjande om världens största sajter, som visar att 2008 blir året då folket tar över! I inlägget avslöjar jag dagsfärska data som jag aldrig förstått varför det inte publicerats tidigare. Det är som att svära i kyrkan. Förbjudet. Men ändå fullt sant.
Vad det handlar om är att vad man än tycker om saken, så finns det fr.o.m. idag statistiska bevis för att det är det här året som folket tar över världen. Mönstret infinner sig när man gräver djupt ner bland statistiken kring världens största sajter, där det tydligt syns att det är inte längre handlar om någon direkt översättning av det verkliga livet offline till det virtuella livet online.
Det första spåret i denna riktning är hur det bland världens 10 största sajter, idag inte finns inte en enda traditionell mediesajt kvar, den sista kvarlevan från offlinevärlden. Istället befolkas de 10 största sajterna i världen av 3 sökmotorer, 1 portal samt 6 UGC-sajter. Medan man för att finna den första mediesajt som överhuvudtaget finns på listan måste leta sig ner ända till plats 63. Allt ovanför är förutom Sökmotorer och UGC-sajter, som utgör huvuddelen, enbart portaler och e-handelssajter.
Och gräver man ännu djupare så syns det hur sökmotorerna fortfarande leder bland världens tio största sajter, med en total global räckvidd/dag om 79,6%. Men där UGC-sajter nu inte ligger långt efter med 49,7%, medan portaler nästan halverats till 17,8%. Och mediesajter alltså har 0%. Tittar man sedan på utvecklingen de tre senaste åren, så är det första man kan konstatera en stark konsolidering - där de tio sajter som idag har störst global räckvidd, totalt mer än dubblat räckvidden de senaste tre åren.
Det andra man kan konstatera, är att samtidigt som portalerna minskat i räckvidd med 35%, så har sökmotorerna ökat sin räckvidd med nästan 60%. Medan UGC-sajterna i sin tur, på bara tre år ökat med helt otroliga 2.600%! Och här kommer det. Fortsätter trenden i samma takt, vilket inte bara är rimligt utan t.o.m. sannolikt, så kommer 2.0-sajterna redan detta år att gå om sökmotorerna SOM DET ALLRA STÖRSTA MEDIET PÅ NÄTET 2008!!
Det är skottår i år. Och det är ett historiskt år. Det är året som framtidens historiker kommer att benämna som brytpunkten för när Folket tog över. Den nya världen tar över. Och precis hela världen vänds upp och ner. Från Top-down till bottom-up.
Eller som den insiktsfulla Rupert Murdoch säger, bara någon månad efter sin 75:e födelsedag:
"To find something comparable, you have to go back 500 years to the printing press, the birth of mass media ? which, incidentally, is what really destroyed the old world of kings and aristocracies. Technology is shifting power away from the editors, the publishers, the establishment, the media elite. Now it?s the people who are taking control.? (läs hela artikeln här)
Vad det handlar om är att vad man än tycker om saken, så finns det fr.o.m. idag statistiska bevis för att det är det här året som folket tar över världen. Mönstret infinner sig när man gräver djupt ner bland statistiken kring världens största sajter, där det tydligt syns att det är inte längre handlar om någon direkt översättning av det verkliga livet offline till det virtuella livet online.
Det första spåret i denna riktning är hur det bland världens 10 största sajter, idag inte finns inte en enda traditionell mediesajt kvar, den sista kvarlevan från offlinevärlden. Istället befolkas de 10 största sajterna i världen av 3 sökmotorer, 1 portal samt 6 UGC-sajter. Medan man för att finna den första mediesajt som överhuvudtaget finns på listan måste leta sig ner ända till plats 63. Allt ovanför är förutom Sökmotorer och UGC-sajter, som utgör huvuddelen, enbart portaler och e-handelssajter.
Och gräver man ännu djupare så syns det hur sökmotorerna fortfarande leder bland världens tio största sajter, med en total global räckvidd/dag om 79,6%. Men där UGC-sajter nu inte ligger långt efter med 49,7%, medan portaler nästan halverats till 17,8%. Och mediesajter alltså har 0%. Tittar man sedan på utvecklingen de tre senaste åren, så är det första man kan konstatera en stark konsolidering - där de tio sajter som idag har störst global räckvidd, totalt mer än dubblat räckvidden de senaste tre åren.
Det andra man kan konstatera, är att samtidigt som portalerna minskat i räckvidd med 35%, så har sökmotorerna ökat sin räckvidd med nästan 60%. Medan UGC-sajterna i sin tur, på bara tre år ökat med helt otroliga 2.600%! Och här kommer det. Fortsätter trenden i samma takt, vilket inte bara är rimligt utan t.o.m. sannolikt, så kommer 2.0-sajterna redan detta år att gå om sökmotorerna SOM DET ALLRA STÖRSTA MEDIET PÅ NÄTET 2008!!
Det är skottår i år. Och det är ett historiskt år. Det är året som framtidens historiker kommer att benämna som brytpunkten för när Folket tog över. Den nya världen tar över. Och precis hela världen vänds upp och ner. Från Top-down till bottom-up.
Eller som den insiktsfulla Rupert Murdoch säger, bara någon månad efter sin 75:e födelsedag:
"To find something comparable, you have to go back 500 years to the printing press, the birth of mass media ? which, incidentally, is what really destroyed the old world of kings and aristocracies. Technology is shifting power away from the editors, the publishers, the establishment, the media elite. Now it?s the people who are taking control.? (läs hela artikeln här)
2.0 som emancipatorisk kamp eller skrämmande kraft?
Vad är redaktionellt innehåll? Bara sådant som är skrivet av journalister? Eller allt (!) som inte är kommersiellt? På den här sidan 2000-talet så har gränserna töjts, och frågan är om "redaktionellt innehåll" ska breddas till andra än de som sitter i en "redaktion" (som ju är begreppets etymologiska härstamning)? Med vilken rätt kan man fråga sig, utöver imperialistiska tendenser från en hotad journalistkår? Eller om det istället ska snävas in till att betyda det som är den fastställda definitionen, dvs "material skrivet av journalister"?
Hela diskussionen går att härleda till den 1900-talsdikotomi då allt publicistiskt material offline förutom en liten slaskhink med "annat", till största delen kunde härledas till en enkel indelning i redaktionellt och kommersiellt innehåll - båda härledda till exordium, dvs avsändaren avgör innehållets art. På den här sidan 2000-talet har det genom onlinemedierna växt fram en väsentligt högre artrikedom även utförd av andra, framför allt där läsare, besökare och användare själva i mastodontiskt mycket högre grad bidrar till innehållet.
1.0 har blivit 2.0. Vilket är mer dramatiskt än det låter, och i praktiken innebär ett epitet i sin egen rätt i riktning bottom-up istället för top-down. Ej inordnat, kolonialiserat av någon av de båda andras tendenser att med pengars eller professionens rätt via mass-media prata ner till den stora massan. Utan där "massan" själv, nu via användargenererat innehåll - s.k. UGC - pratar såväl åt sidan som uppåt, och genererar ett nytt liberalt och nästintill emancipatoriskt fenomen i sin egen rätt.
2.0 innebär en revolution. Och som i alla revolutioner så kan t.o.m. de mest underbara människor följa ryggmärksreflexer och kämpa mot strömmen istället för med. Bland världens 10 största sajter, kan ni gissa hur många mediesajter där finns idag? Inga. Istället befolkas de 10 största sajterna i världen av 4 sökmotorer och portaler samt 6 UGC-sajter. Medan man för att finna den första mediesajt som överhuvudtaget finns på listan måste leta sig ner ända till plats 56.
Och det går snabbt. För knappt två månader sedan var siffran 46. Allt ovanför är förutom sökmotorer och UGC-sajter, som utgör huvuddelen, enbart e-handelssajter och portaler.
Tror f-n det att journalistförbund runtom i världen darrar. Och sänder ut den ena mer makabra försvarsmekanismen efter den andra. En starkare process går inte att hitta sedan kyrkans krampaktiga försök att via skolastiken införliva vetenskapen i "kyrkan", och vara de som stod för "utbildningen" av unga människor (in i den kristna trosläraren givetvis :-D).
Och hur ska man reagera när försvaren av den gamla ?läran? inte kommer med enkla små axelryckningar, utan i långa drapor som vittnar om att man varken gällande innehåll förstått principen bakom Ockhams rakblad, eller vad gäller form längre är införstådd med sin egen tes om att less is more?
För om man inte förstått det heligaste av heligt vad gäller såväl form som innehåll, hur trovärdig är man som profession då som part i debatten överhuvudtaget?
Hela diskussionen går att härleda till den 1900-talsdikotomi då allt publicistiskt material offline förutom en liten slaskhink med "annat", till största delen kunde härledas till en enkel indelning i redaktionellt och kommersiellt innehåll - båda härledda till exordium, dvs avsändaren avgör innehållets art. På den här sidan 2000-talet har det genom onlinemedierna växt fram en väsentligt högre artrikedom även utförd av andra, framför allt där läsare, besökare och användare själva i mastodontiskt mycket högre grad bidrar till innehållet.
1.0 har blivit 2.0. Vilket är mer dramatiskt än det låter, och i praktiken innebär ett epitet i sin egen rätt i riktning bottom-up istället för top-down. Ej inordnat, kolonialiserat av någon av de båda andras tendenser att med pengars eller professionens rätt via mass-media prata ner till den stora massan. Utan där "massan" själv, nu via användargenererat innehåll - s.k. UGC - pratar såväl åt sidan som uppåt, och genererar ett nytt liberalt och nästintill emancipatoriskt fenomen i sin egen rätt.
2.0 innebär en revolution. Och som i alla revolutioner så kan t.o.m. de mest underbara människor följa ryggmärksreflexer och kämpa mot strömmen istället för med. Bland världens 10 största sajter, kan ni gissa hur många mediesajter där finns idag? Inga. Istället befolkas de 10 största sajterna i världen av 4 sökmotorer och portaler samt 6 UGC-sajter. Medan man för att finna den första mediesajt som överhuvudtaget finns på listan måste leta sig ner ända till plats 56.
Och det går snabbt. För knappt två månader sedan var siffran 46. Allt ovanför är förutom sökmotorer och UGC-sajter, som utgör huvuddelen, enbart e-handelssajter och portaler.
Tror f-n det att journalistförbund runtom i världen darrar. Och sänder ut den ena mer makabra försvarsmekanismen efter den andra. En starkare process går inte att hitta sedan kyrkans krampaktiga försök att via skolastiken införliva vetenskapen i "kyrkan", och vara de som stod för "utbildningen" av unga människor (in i den kristna trosläraren givetvis :-D).
Och hur ska man reagera när försvaren av den gamla ?läran? inte kommer med enkla små axelryckningar, utan i långa drapor som vittnar om att man varken gällande innehåll förstått principen bakom Ockhams rakblad, eller vad gäller form längre är införstådd med sin egen tes om att less is more?
För om man inte förstått det heligaste av heligt vad gäller såväl form som innehåll, hur trovärdig är man som profession då som part i debatten överhuvudtaget?
Hur "innehåll" definieras på den här sidan 2000-talet
En krampaktig strid för en förlegad dikotomi
På senare tid har vi fått bevittna en allt tuffare strid vad gäller diskursen om media. Där man med skohorn krampaktigt försöker tvinga in allt i de två kategorier som man tryggt kunnat placera allting i på andra sidan millennieskiftet. Där medievärlden utöver någon liten slaskhink på 1900-talet enkelt kunde delas in i redaktionellt innehåll (med jorunalister som skribenter), och kommersiellt innehåll (med företag som skribenter). Båda med exordium - avsändaren - som bestämmare av arten på det som framförs.
På den här sidan 2000-talet så har "slaskhinken" genom onlinevärldens dramatiska utveckling gett oss en ofantligt större artrikedom, och växt till något som inte bara kan mäta sig med omfånget på det redaktionella och det kommersiella innehållet. När 1.0 har blivit 2.0 så har den tredje avsändaren, besökaren och användaren själv, via användargenererat innehåll (UGC) växt förbi både journalisters och företags innehåll vad gäller såväl omfång på content som trafik på besök.
En tredje kategori som är på väg att ta befälet
Reaktionen från båda håll har under senare tid fyllts av de mest underliga försvarsmekanismer, där man för att inte tappa territorium försöka "införliva" det inom gamla epitet, trots att det de facto är ett epitet helt (!) i sin egen rätt. Det är inte bara ett kvalitativt nytt fenomen, det är ett fenomen som rent kommunikationsvetenskapligt hotar några få journalisters och företags tidigare "top-down-monologer" via mass-media till massan, för att istället handla om mängder av "bottom-up-dialoger" via många till många. En både liberal och nästintill emancipatorisk process, som aldrig går att omskrivas till att utgöra något "redaktionellt" material.
Vi har de facto en tredje typ av content, och den är redan idag större än de båda andra tillsammans. Den kommer framåt att växa till att bli mångdubbelt så stor.
Det är därför det inte stämmer när traditionalisterna säger att det finns två typer av content. Det är därför det inte stämmer när de säger att det inte skulle vara en komplicerad fråga (och sedan snabbt i förbifarten råkar nämna att du även anser UGC "by the way" numera ska vara att betrakta som "redaktionellt" material). Och det är därför det är så viktigt att ha en klar definition om vad "ramarna" för diskussionen handlar om, innan (!) man börjar diskutera själva formerna på innehållet.
Att låtsas som att beteckningar inte spelar roll
Och inte går det att kasta bort som en rudimentär fråga som handlar om åsikter. Som de flesta som jobbar med innehåll vet så handlar definitioner nämligen väldigt sällan om "åsikter". Det skulle vara en extremt komplicerad värld om så var fallet, och ännu svårare att kommunicera både om och i den. Nästan alltid finns en etymologisk härledning (som här, att "redaktionellt material" kommer från en "redaktion") eller en formellt specificerad definition (vilket vi har ordlistor och skolor till att lära ut, ingendera formade av "åsikter").
Bara när en socialt fenomen ändrat sig väldigt mycket, såsom inom det område vi rör oss i när vi pratar just online, så brukar det dyka upp en ny beteckning eller en gammal beteckning som får ny mening. Och det är väl det som det här handlar om. Dvs, det är inte (!) okomplicerat. Och den som hävdar det vill antingen något och sopa saker under matten, eller lever i för-givet-tagna antaganden.
Krampaktiga försvar med hänvisning till "legitimitet"
När vi mitt i allt får höra tjusiga försvar om "journalistisk yrkesetik", med pompösa referenser till "presstödsnämnden" eller andra imponerande institutioner, så gör ju det knappast saken bättre. För det är just det som utgör problem i en gemensam överenskommelse kring syndromet. Just journalistförbundet är de som är väldigt pressade över den enorma process som skett via onlineutvecklingen på den här sidan 2000-talet.
De är dessutom de enda som är partsinlaga inom området. Skulle du exempelvis tycka Jordbruksförbundet vara rätt instans att avgöra vad som inbegrips i ordet "sund kost"? Eller Svenska spel avgöra vad som är "rent spel".
Andra hänvisningar till journalisters beslag på ordet "trovärdighet" faller på sin egen absurditet. För vad gäller "trovärdighet" så finns det ju bara en instans som har som uppgift att sätta ännu högre värde på just det begreppet. Och det är just den värld jag själv kommer ifrån, forskningsvärlden, och inte vill vi väl ha de som journalister.
Detsamma gäller den som i panik börjar försöka komma med massa referenser till olika figurer som uttalat sig mer eller mindre begåvat i frågan. Som forskare kan man hur lätt som helst på någon timme skaka fram hundra länkar till vad "redaktionellt material" inte (!) är inom onlinevärlden (ingen givetvis med referens till Journalistförbundet).
Men då är vi inne på daghemsnivå. Och det är verkligen under nivå för vuxet samtal i frågan. Och visar bara ännu mer vilka konvulsioner till försvarsmekanismer branschen just nu befinner sig i.
Fortsättning lär följa.
På senare tid har vi fått bevittna en allt tuffare strid vad gäller diskursen om media. Där man med skohorn krampaktigt försöker tvinga in allt i de två kategorier som man tryggt kunnat placera allting i på andra sidan millennieskiftet. Där medievärlden utöver någon liten slaskhink på 1900-talet enkelt kunde delas in i redaktionellt innehåll (med jorunalister som skribenter), och kommersiellt innehåll (med företag som skribenter). Båda med exordium - avsändaren - som bestämmare av arten på det som framförs.
På den här sidan 2000-talet så har "slaskhinken" genom onlinevärldens dramatiska utveckling gett oss en ofantligt större artrikedom, och växt till något som inte bara kan mäta sig med omfånget på det redaktionella och det kommersiella innehållet. När 1.0 har blivit 2.0 så har den tredje avsändaren, besökaren och användaren själv, via användargenererat innehåll (UGC) växt förbi både journalisters och företags innehåll vad gäller såväl omfång på content som trafik på besök.
En tredje kategori som är på väg att ta befälet
Reaktionen från båda håll har under senare tid fyllts av de mest underliga försvarsmekanismer, där man för att inte tappa territorium försöka "införliva" det inom gamla epitet, trots att det de facto är ett epitet helt (!) i sin egen rätt. Det är inte bara ett kvalitativt nytt fenomen, det är ett fenomen som rent kommunikationsvetenskapligt hotar några få journalisters och företags tidigare "top-down-monologer" via mass-media till massan, för att istället handla om mängder av "bottom-up-dialoger" via många till många. En både liberal och nästintill emancipatorisk process, som aldrig går att omskrivas till att utgöra något "redaktionellt" material.
Vi har de facto en tredje typ av content, och den är redan idag större än de båda andra tillsammans. Den kommer framåt att växa till att bli mångdubbelt så stor.
Det är därför det inte stämmer när traditionalisterna säger att det finns två typer av content. Det är därför det inte stämmer när de säger att det inte skulle vara en komplicerad fråga (och sedan snabbt i förbifarten råkar nämna att du även anser UGC "by the way" numera ska vara att betrakta som "redaktionellt" material). Och det är därför det är så viktigt att ha en klar definition om vad "ramarna" för diskussionen handlar om, innan (!) man börjar diskutera själva formerna på innehållet.
Att låtsas som att beteckningar inte spelar roll
Och inte går det att kasta bort som en rudimentär fråga som handlar om åsikter. Som de flesta som jobbar med innehåll vet så handlar definitioner nämligen väldigt sällan om "åsikter". Det skulle vara en extremt komplicerad värld om så var fallet, och ännu svårare att kommunicera både om och i den. Nästan alltid finns en etymologisk härledning (som här, att "redaktionellt material" kommer från en "redaktion") eller en formellt specificerad definition (vilket vi har ordlistor och skolor till att lära ut, ingendera formade av "åsikter").
Bara när en socialt fenomen ändrat sig väldigt mycket, såsom inom det område vi rör oss i när vi pratar just online, så brukar det dyka upp en ny beteckning eller en gammal beteckning som får ny mening. Och det är väl det som det här handlar om. Dvs, det är inte (!) okomplicerat. Och den som hävdar det vill antingen något och sopa saker under matten, eller lever i för-givet-tagna antaganden.
Krampaktiga försvar med hänvisning till "legitimitet"
När vi mitt i allt får höra tjusiga försvar om "journalistisk yrkesetik", med pompösa referenser till "presstödsnämnden" eller andra imponerande institutioner, så gör ju det knappast saken bättre. För det är just det som utgör problem i en gemensam överenskommelse kring syndromet. Just journalistförbundet är de som är väldigt pressade över den enorma process som skett via onlineutvecklingen på den här sidan 2000-talet.
De är dessutom de enda som är partsinlaga inom området. Skulle du exempelvis tycka Jordbruksförbundet vara rätt instans att avgöra vad som inbegrips i ordet "sund kost"? Eller Svenska spel avgöra vad som är "rent spel".
Andra hänvisningar till journalisters beslag på ordet "trovärdighet" faller på sin egen absurditet. För vad gäller "trovärdighet" så finns det ju bara en instans som har som uppgift att sätta ännu högre värde på just det begreppet. Och det är just den värld jag själv kommer ifrån, forskningsvärlden, och inte vill vi väl ha de som journalister.
Detsamma gäller den som i panik börjar försöka komma med massa referenser till olika figurer som uttalat sig mer eller mindre begåvat i frågan. Som forskare kan man hur lätt som helst på någon timme skaka fram hundra länkar till vad "redaktionellt material" inte (!) är inom onlinevärlden (ingen givetvis med referens till Journalistförbundet).
Men då är vi inne på daghemsnivå. Och det är verkligen under nivå för vuxet samtal i frågan. Och visar bara ännu mer vilka konvulsioner till försvarsmekanismer branschen just nu befinner sig i.
Fortsättning lär följa.
Hur ser en vinnande strategi ut på den här sidan 2000-talet?
Om man i ett Interaktionssamhälle i allt högre grad nu går mot marginalkostnader som närmar sig noll, vad är det då som traditionella företag har för värde? Vad har överhuvudtaget värde i det Interaktionssamhälle vi nu inte längre är på väg in i, utan de facto är inne i sedan ett antal år? Dvs förutom de "genererande kvaliteter" som Kevin Kelly visat att vi måste skapa i framtid, vad bland det traditionella företagets tidigare tillgångar har värde i nutid?
Lite förenklat, är det företagens produkter eller är det deras kundrelationer som har värde? Eller mer hårddraget, är det mer värdefullt att ha tiotusen produkter på lager eller ha tiotusen väl underhållna kundrelationer? Det senare är självklart en lite väl teoretisk fråga, allt "beror ju på", men när vi sätter siffror på det så blir det genast enklare. Om var och en av våra produkter har ett utpris om ca 500:-, medan var och en av våra kundrelationer på en treårsbasis (i en bransch med genomsnittlig kundlojalitet i det häradet) kan ha ett värde på kanske 10.000:-. Vad är det då som är mest värdefullt, våra produkter eller våra kundrelationer?
Den klassiskt skolade revisorn skulle kunna hävda att kundrelationen har ett mer osäkert, mer "intangibelt" värde, medan produkten har ett mer "tangibelt" värde, något beständigt, något fast att ta på. Men det gäller bara i en perfekt värld utan konkurrens, där efterfrågan är större än utbud, och det var väl ungefär ett halvt sekel sedan vi hade marknader som såg ut så. Sedan dess vittnar otaliga berg av kasserade eller bortreade produkter som inte kunna säljas, samt de intensiva JIT-processer som i panik iscensatts i skymningen av förra millenniet, om hur förlegat och farligt ett sådant tänk är för framgång på dagens marknader.
Men om nu kundrelationer ofta har ett högre värde än produkten, kan man då inte enkelt switcha de mellan varandra? Det är vad mångfalden "redovisningsmässiga" experiment med skohorn försökte göra teoretiskt genom termer som "intelligent kapital", "styrkort" och annat i slutet av 1900-talet. På den här sidan millenniet så har framgångsrika företag allt mer insett den gamla sanningen att man i nya tidsåldrar mår bättra av att innovera nya processer mer än att försöka effektivisera gamla. Och man gör det inte i teorin. Utan i praktiken. Det är vad telefonoperatörerna gör när man subventionerar bort telefoner för en krona och tjänar på trafiken. Vad skrivarproducenter gör när man skänker bort skrivaren och tar hem intäkterna på patroner. Det är vad red hat och apache gör när de skänker bort koden och tar betalt för supporten. Free sofware men expensive support.
Men funkar inte det även för andra branscher, gamla trötta vertikaler i behov av förnyelse? Jo allt mer. Och de flesta får huka sig. För det är inte ens särskilt svårt. Skänker du dina tiotusen produkter till tiotusen nya kunder, så har du bytt ut ett värde på 500:- till ett värde om 10.000:-. Ett lager värderat till 5 Mkr byter du mot kundrelationer värderade till 100 Mkr. Och vips blir det lilla företaget ett företag i börsnivå. Och det stora företaget blir av med jobbiga lager och får stärkt konkurrenskraft och marknadsandelar på köpet.
Den traditionsbundna revisorn kan återigen hävda att det är diskonterade värden, ja. Men i de dynamiska marknader vi alla rör oss på idag, så är det väsentligt vettigare med värden hämtade från framtid än från dåtid. Kan vi omvandla det senare till det förra så har vi gett oss en hävstång av dramatisk dignitet. Och har i nutid gjort 10.000 prospects till kunder, har inlett relationer med 10.000 människor som annars hade kostar miljoner att försöka kommunicera ut till och år att bearbeta för att skapa en kundrelation med.
Efter det (!) så är det dags att till våra övriga produkter, kanske inte bara billiga utan t.o.m. gratis, utöver varumärkets trovärdighet skapa "genererande kvaliteter" som har såpass högt värde att konsumenter är villiga att betala för det.
Och först då (!) börjar vi närma oss något som liknar en vinnande strategi på den här sidan 2000-talet ;-)
Lite förenklat, är det företagens produkter eller är det deras kundrelationer som har värde? Eller mer hårddraget, är det mer värdefullt att ha tiotusen produkter på lager eller ha tiotusen väl underhållna kundrelationer? Det senare är självklart en lite väl teoretisk fråga, allt "beror ju på", men när vi sätter siffror på det så blir det genast enklare. Om var och en av våra produkter har ett utpris om ca 500:-, medan var och en av våra kundrelationer på en treårsbasis (i en bransch med genomsnittlig kundlojalitet i det häradet) kan ha ett värde på kanske 10.000:-. Vad är det då som är mest värdefullt, våra produkter eller våra kundrelationer?
Den klassiskt skolade revisorn skulle kunna hävda att kundrelationen har ett mer osäkert, mer "intangibelt" värde, medan produkten har ett mer "tangibelt" värde, något beständigt, något fast att ta på. Men det gäller bara i en perfekt värld utan konkurrens, där efterfrågan är större än utbud, och det var väl ungefär ett halvt sekel sedan vi hade marknader som såg ut så. Sedan dess vittnar otaliga berg av kasserade eller bortreade produkter som inte kunna säljas, samt de intensiva JIT-processer som i panik iscensatts i skymningen av förra millenniet, om hur förlegat och farligt ett sådant tänk är för framgång på dagens marknader.
Men om nu kundrelationer ofta har ett högre värde än produkten, kan man då inte enkelt switcha de mellan varandra? Det är vad mångfalden "redovisningsmässiga" experiment med skohorn försökte göra teoretiskt genom termer som "intelligent kapital", "styrkort" och annat i slutet av 1900-talet. På den här sidan millenniet så har framgångsrika företag allt mer insett den gamla sanningen att man i nya tidsåldrar mår bättra av att innovera nya processer mer än att försöka effektivisera gamla. Och man gör det inte i teorin. Utan i praktiken. Det är vad telefonoperatörerna gör när man subventionerar bort telefoner för en krona och tjänar på trafiken. Vad skrivarproducenter gör när man skänker bort skrivaren och tar hem intäkterna på patroner. Det är vad red hat och apache gör när de skänker bort koden och tar betalt för supporten. Free sofware men expensive support.
Men funkar inte det även för andra branscher, gamla trötta vertikaler i behov av förnyelse? Jo allt mer. Och de flesta får huka sig. För det är inte ens särskilt svårt. Skänker du dina tiotusen produkter till tiotusen nya kunder, så har du bytt ut ett värde på 500:- till ett värde om 10.000:-. Ett lager värderat till 5 Mkr byter du mot kundrelationer värderade till 100 Mkr. Och vips blir det lilla företaget ett företag i börsnivå. Och det stora företaget blir av med jobbiga lager och får stärkt konkurrenskraft och marknadsandelar på köpet.
Den traditionsbundna revisorn kan återigen hävda att det är diskonterade värden, ja. Men i de dynamiska marknader vi alla rör oss på idag, så är det väsentligt vettigare med värden hämtade från framtid än från dåtid. Kan vi omvandla det senare till det förra så har vi gett oss en hävstång av dramatisk dignitet. Och har i nutid gjort 10.000 prospects till kunder, har inlett relationer med 10.000 människor som annars hade kostar miljoner att försöka kommunicera ut till och år att bearbeta för att skapa en kundrelation med.
Efter det (!) så är det dags att till våra övriga produkter, kanske inte bara billiga utan t.o.m. gratis, utöver varumärkets trovärdighet skapa "genererande kvaliteter" som har såpass högt värde att konsumenter är villiga att betala för det.
Och först då (!) börjar vi närma oss något som liknar en vinnande strategi på den här sidan 2000-talet ;-)
Kevin Kelly om hur alla företag kommer tjäna pengar på fria kopior
Kevin Kelly visar i ännu en insiktsfull artikel om "Internet som kopieringsmaskin" hur det superdistributionssystem som Internet blivit, idag utgör själva grunden för vårt samhälles ekonomi och välfärd. Där han tar sin utgångspunkt från hur man till skillnad mot de massproducerande reproduktionerna under Industrisamhället, under Interaktionssamhället skapar saker som inte bara är billiga, de är gratis.
Det här ruckar givetvis om den etablerade samhällsordningen, och han följer upp med frågan hur man kan tjäna pengar genom att sälja fria kopior. Hans självklara svar är att man måste sälja saker som inte går att kopiera, med "förtroende" som klassiskt exempel med anknytning till varumärkesstrategi. Därefter radar han upp åtta okopierbara "genererande" kvaliteter såsom personifiering, förståelse, autenticitet och förkroppsligande av själva produkten, såväl som välvilja gentemot avsändaren, och tillgänglighet, omedelbarhet och sökbarhet för konsumenten. Allt sådant som måste tillföras de allestädes närvarande fria kopiorna för att generera värde och intäkter.
Kelly menar även att detta nu inte bara gäller områden som programvara, film, musik, böcker och finans, utan de flesta branscher där marginalkostnaden av en kopia går mot noll. Vilket i nutid och framtid i ännu högre grad inbegriper även traditionella industrier, vars produkter börjar bete sig som just digitala kopior. Med allt från kartor, där det redan skett, till genetiken där det kommer att ske. Med gadgets och mobiltelefoner som är på väg dit. Med läkemedel som redan är där, men inte vill att vi ska veta det.
Poängen är att utvecklande av de "åtta genererande kvaliteterna" är väsentligt svårare än att skapa kopior i en fabrik. Och för att göra det krävs helt andra färdigheter än traditionella produktions- och marknadsfärdigheter, eller ens juridiska eller managementmässiga dylika. Istället krävs en förståelse för hur överflöd föder ett delande tankesätt, hur generositet är en affärsmodell, och hur vitalt det har blivit att kultivera och ge näring till kvaliteter som inte kan kopieras genom ett klick med musen (läs hela artikeln här)
Det här ruckar givetvis om den etablerade samhällsordningen, och han följer upp med frågan hur man kan tjäna pengar genom att sälja fria kopior. Hans självklara svar är att man måste sälja saker som inte går att kopiera, med "förtroende" som klassiskt exempel med anknytning till varumärkesstrategi. Därefter radar han upp åtta okopierbara "genererande" kvaliteter såsom personifiering, förståelse, autenticitet och förkroppsligande av själva produkten, såväl som välvilja gentemot avsändaren, och tillgänglighet, omedelbarhet och sökbarhet för konsumenten. Allt sådant som måste tillföras de allestädes närvarande fria kopiorna för att generera värde och intäkter.
Kelly menar även att detta nu inte bara gäller områden som programvara, film, musik, böcker och finans, utan de flesta branscher där marginalkostnaden av en kopia går mot noll. Vilket i nutid och framtid i ännu högre grad inbegriper även traditionella industrier, vars produkter börjar bete sig som just digitala kopior. Med allt från kartor, där det redan skett, till genetiken där det kommer att ske. Med gadgets och mobiltelefoner som är på väg dit. Med läkemedel som redan är där, men inte vill att vi ska veta det.
Poängen är att utvecklande av de "åtta genererande kvaliteterna" är väsentligt svårare än att skapa kopior i en fabrik. Och för att göra det krävs helt andra färdigheter än traditionella produktions- och marknadsfärdigheter, eller ens juridiska eller managementmässiga dylika. Istället krävs en förståelse för hur överflöd föder ett delande tankesätt, hur generositet är en affärsmodell, och hur vitalt det har blivit att kultivera och ge näring till kvaliteter som inte kan kopieras genom ett klick med musen (läs hela artikeln här)
Integrerad marknadskommunikation v/s mångfacetterade varumärken - Vilket lämpar sig bäst på den här sidan 2000-talet?
Under möte mellan en av mina klienter och deras byråpartners i veckan, så diskuterades koordinationen och synkroniseringen av kampanjer. Tongångarna kändes igen mot bakgrund av den kvarleva från 90-talet som så populärt kallats "integrerad marknadskommunikation". Global guidelines ska säkerställa att ett och samma budskap förs ut till alla, medan olika varmärkespoliser ser till att inte något "spretigt" gör att någon skulle uppfatta någon nyans av varumärket än den av varumärkeskonsulter och management tilltänkta.
Men: Information wants to be free. På 2000-talet gäller det mer än någonsin, och den information du inte vill ska komma ut, den kommer att nå ut.
Ett av de mest talande exemplen på några som förstått det är just de varumärken som lyckas på den här sidan 2000-talet alla vågat vara väsentligt mer mångfacetterade. Försöker man tillfredsställa alla, så tillfredsställer man oftast inte någon. Tricket har blivit att skapa varumärken som lämnar mer tolkningsutrymme till konsumenten att hitta sin egen del. Varumärken som är mer personliga, och - som liksom vi människor - har en viss profil när vi är bror jämfört med när vi är på företaget, i skolan, på romantisk middag, hårt tränandes eller med lekande vänner.
Tankegången kommer tillbaks vid bevistandet senare under kvällen av uppsättningen "Delirium" från Cirque du Soleil på Globen. Där allt avslutas i den mest sprakande inspiration till föreställning, ett bländverk mer talande än vilken diskussion eller ord som helst. Framförd av ett suggestivt "icon brand" i världsklass, med surrealistiskt innehåll av premiumformat.
En mångfacetterad bild för alla att ta till sig
Det hela ter sig som ett enda stort kaleidoskop av mångfald framför enfald. Och mångbottnat, sprängfyllt med symbolik, och så mångfacetterat att vem som helst kan ta till sig sina egna speciella delar.
Allt i en härlig sörja av svarta griotsångare, vita rocksångerskor, manliga och kvinnliga dansare, akrobater och sångare. Framförande ett enda globalt potpurri av samba, deep house, ambient, techno, soul, jazz, rock och t.o.m. tango. Som visar hur blandningen mellan svart och vitt inte blir grått, utan färgrikt och sprakande. Som visar hela mångfalden mellan kroppars akrobatik å ena sidan och rytmisk dans å den andra. Mellan själars varma och kärleksfulla kraft mellan människor i gemenskap på ena sidan, och iskalla avstånd hos den faschistoida stelheten i tidsstudiejugend på det andra. Med en förflyttning i rummet mellan nordlig rock och sydlig afrikansk dans, mellan österländska bländverk till klänningar och västerländska kostymer. Med en förflyttning i tiden mellan tusenårig afrikansk kora och djemberytm i ena stunden, och tokmoderna technobeats i nästa. Mellan den runda varma bollen å ena sidan och den kantiga kalla bur den fångats i å den andra. Mellan det extremt maskulint manliga som förenas med det mjukaste mjuka bland kvinnligt.
Allt framfört av de mest levande individer i sällskap av mångfalden imaginära människor, fångade av grandios videokonst på förgrund av transparent passepartout och bakgrund av vit pannå. Med resultat i form av en enda gnistrande folkfest med fusion av mångfalden bakom människans rikedom av art och konstnärlig gestaltning. Och, kanske framför allt, klätt i en mångfacetterad upplevelse där precis alla verkligen kan ta till sig sina alldeles egna upplevelser.
Det är "integrerad" kommunikation när den är som bäst. Inte lik-riktande, utan liv-givande. Allt, som den lilla prinsen "Billy" i uppsättningen själv säger, "in between imagination and reality". Mellan det virtuella och det verkliga. Mellan online och offline.
Integrerad marknadskommunikation som den ska vara
Tänk dig. Tänk dig om företags marknadskommunikation skulle kunna fungera så. Kanske för marknadsföringen i allmänhet, men definitivt vad gäller starka och framåtsyftande satsningar på online i synnerhet.
Kan ni tänka er. En kommunikation mer engagerande än någon annan. Med ett varumärke som ger alla vad de vill ha, med en gestaltning som skänker glitter och glans till själva upplevelsen, som alltid sker in betweeen imagination and reality.
Brand experience när den är som bäst.
Det är nästan så jag skulle kunna välja det blå pillret ;-)
Men: Information wants to be free. På 2000-talet gäller det mer än någonsin, och den information du inte vill ska komma ut, den kommer att nå ut.
Ett av de mest talande exemplen på några som förstått det är just de varumärken som lyckas på den här sidan 2000-talet alla vågat vara väsentligt mer mångfacetterade. Försöker man tillfredsställa alla, så tillfredsställer man oftast inte någon. Tricket har blivit att skapa varumärken som lämnar mer tolkningsutrymme till konsumenten att hitta sin egen del. Varumärken som är mer personliga, och - som liksom vi människor - har en viss profil när vi är bror jämfört med när vi är på företaget, i skolan, på romantisk middag, hårt tränandes eller med lekande vänner.
Tankegången kommer tillbaks vid bevistandet senare under kvällen av uppsättningen "Delirium" från Cirque du Soleil på Globen. Där allt avslutas i den mest sprakande inspiration till föreställning, ett bländverk mer talande än vilken diskussion eller ord som helst. Framförd av ett suggestivt "icon brand" i världsklass, med surrealistiskt innehåll av premiumformat.
En mångfacetterad bild för alla att ta till sig
Det hela ter sig som ett enda stort kaleidoskop av mångfald framför enfald. Och mångbottnat, sprängfyllt med symbolik, och så mångfacetterat att vem som helst kan ta till sig sina egna speciella delar.
Allt i en härlig sörja av svarta griotsångare, vita rocksångerskor, manliga och kvinnliga dansare, akrobater och sångare. Framförande ett enda globalt potpurri av samba, deep house, ambient, techno, soul, jazz, rock och t.o.m. tango. Som visar hur blandningen mellan svart och vitt inte blir grått, utan färgrikt och sprakande. Som visar hela mångfalden mellan kroppars akrobatik å ena sidan och rytmisk dans å den andra. Mellan själars varma och kärleksfulla kraft mellan människor i gemenskap på ena sidan, och iskalla avstånd hos den faschistoida stelheten i tidsstudiejugend på det andra. Med en förflyttning i rummet mellan nordlig rock och sydlig afrikansk dans, mellan österländska bländverk till klänningar och västerländska kostymer. Med en förflyttning i tiden mellan tusenårig afrikansk kora och djemberytm i ena stunden, och tokmoderna technobeats i nästa. Mellan den runda varma bollen å ena sidan och den kantiga kalla bur den fångats i å den andra. Mellan det extremt maskulint manliga som förenas med det mjukaste mjuka bland kvinnligt.
Allt framfört av de mest levande individer i sällskap av mångfalden imaginära människor, fångade av grandios videokonst på förgrund av transparent passepartout och bakgrund av vit pannå. Med resultat i form av en enda gnistrande folkfest med fusion av mångfalden bakom människans rikedom av art och konstnärlig gestaltning. Och, kanske framför allt, klätt i en mångfacetterad upplevelse där precis alla verkligen kan ta till sig sina alldeles egna upplevelser.
Det är "integrerad" kommunikation när den är som bäst. Inte lik-riktande, utan liv-givande. Allt, som den lilla prinsen "Billy" i uppsättningen själv säger, "in between imagination and reality". Mellan det virtuella och det verkliga. Mellan online och offline.
Integrerad marknadskommunikation som den ska vara
Tänk dig. Tänk dig om företags marknadskommunikation skulle kunna fungera så. Kanske för marknadsföringen i allmänhet, men definitivt vad gäller starka och framåtsyftande satsningar på online i synnerhet.
Kan ni tänka er. En kommunikation mer engagerande än någon annan. Med ett varumärke som ger alla vad de vill ha, med en gestaltning som skänker glitter och glans till själva upplevelsen, som alltid sker in betweeen imagination and reality.
Brand experience när den är som bäst.
Det är nästan så jag skulle kunna välja det blå pillret ;-)
Tre friska fläktar om framtiden
EN KONSTRUKTIV FRÅGESTUND KRING KAMPANJER
I veckan var jag på en konstruktiv träff hos en av mina klienter och deras marknadspartners. Inte minst vid den frågestund som skedde så kände jag att det varit ett bra initiativ och en samlande, förenande kraft mellan en pragmatisk och kraftfull grupp av professionella människor.
Det pratades om kampanjer, om utformningen, koordinationen och synkroniseringen av dem. Och jag hinner reflektera kring hur jag själv under ganska lång tid bidragit just till att öka kunskapsnivån kring onlinedelen av kampanjarbetet internt på detta globala mångmiljardföretag. Och med tiden även arbetat på att tillhandahålla verktyg som gör att de kan säkerställa effekten, samt möjliggöra såväl rapp optimering under kampanjen som god kunskapsackumulering efteråt.
Men jag hinner även reflektera över att, även om där fortfarande finns utmaningar, så känns det som att det här företaget liksom många andra jag varit involverad i är på väg att komma ganska långt i förhållande till marknaden i övrigt.
TRE FRISKA FLÄKTAR OM FRAMTIDEN
Och det är inte riktigt det som gläder mig allra mest under mötet. Vad som gör mig verkligt glad är de insikter det ges prov på. Och inte bara vad gäller omfång och bredd vad gäller online, som liksom inom branschen i övrigt ? som ökat från 2% till 15% på bara några år ? resulterar i en verkligt storsatsning för hela bolaget med online som största fokus på marknadssidan. Utan kanske framför allt när det gäller själva formen.
När Marknadschefen presenterar sina punkter för konsumentengagemang online under 2008, där man tagit språnget från det traditionella kampanjtänket och istället radar upp saker som bloggar, e-post, SEO, tredjepartslösningar och, inte minst, communities.
Vilket sedan följs upp ännu mer direkt när företagets Onlinemarknadschef i sina slides inleder med Murdochs referens till Gutenberg 1439, med avseende på teknikens inverkan på samhället då som nu ? med den explicita konsekvensen denna gång i form av att ?people taking control?. Vilket sedan blir ännu mer märkbart när han senare i sin beskrivning av teamet bakom Onlinemarknadsföringen på företaget 2008, lite symboliskt avslutar med att där även inbegripa konsumenterna.
1) Att på allvar stimulera konsumenter till att bli engagerade!
För om det finns något jag menar symboliserar inte bara detta företags, utan samtliga bolag som nu är på väg att göra allvar av klivet in i 2000-talet, så handlar det om just detta. Att inte bara involvera besökarna i själva upplevelsen, utan i den direkta produktionen av den. Där majoriteten av bolag fortfarande har, innan vi överhuvudtaget går in på några vidlyftiga integrationer i trepunktnollan, en extremt stimulerande resa framför sig från 1.0 till 2.0.
Det här är ?interaktivitet? långt högre upp i värdekedjan än klickande på någon dammig kampanjbanner. Socialpsykologin har visat oss att delaktighet är det enda, och jag säger verkligen det enda (!), helt validerade kriteriet för att väcka engagemang hos människor. Senare tiders trend mot communities och användargenererat innehåll (UGC) har visat att så gäller ännu mer online som offline. QED.
Konsumentengagemang. Företag idag får helt enkelt börja vänja sig vid att konsumenterna kommer kräva mer dialog än monolog, med väsentligt högre grad av UGC om Konsumentengagemang ska bli något annat än lek med ord.
2) Att inleda språnget mot proaktiv kommunikation!
Men att konsumenterna själva ska engageras i processen, betyder inte att det onliniga bolaget som tagit klivet in i 2000-talet helt sitter och väntar på sin kammare. Den andra stora punkten på framtidsvisionen hittar jag i hur de stora satsningar på e-post, alerts och mobilmarknadsföring som nu sker, vittnar om att företag på allvar börjat förstå att en dialog går i båda riktningar. Att man inte reaktivt bara kan sitta och ?vänta? på att folk får för sig att klicka på en Google-länk, bannerannons eller skriva in domänen till företagssajten. Man har istället förstått att kommunikationsbruset idag blivit så stort att man även aktivt, eller rättare sagt proaktivt, måste söka upp konsumenterna där de befinner sig. Och det kommer man i allt högre grad att göra.
3) Att inse att allting är gratis!
Den tredje stora punkten är självklart en sanning med modifikation. There?s no such thing as free lunches är en lämplig aforism. Produktionerna kommer kosta. Systemen måste göras dynamiska, UGC-delar utvecklas och konceptualiseras. En bred mängd UGC-applikationer för tredje part produceras. Och mängder kasseras på vägen mot den där riktiga Vinnaren, den som blir det riktiga höjdarkoncept i form av självspelande piano som i ett slag dubblar eller tredubblar företagens exponering såväl som trafik. Därtill måste mängder av strategiska allianser etableras, prövas och smörjas. Och kanske mer genom just ?free lunches?
Men, och här kommer det bästa, utöver det så måste företagen med tiden börja inse att allting faktiskt kan vara ?gratis?. Att ?öronmärkta? pengar för ?kampanjer? kanske mår bättre att öronavmärkas för koncept och applikationer med längre, eller t.o.m. eviga liv. Och allt på platser där man agerar som content providers inom ramen för det ?redaktionella?, mer än som ?annonsör? inom ramen för det ?kommersiella?. Med proaktiv kommunikation som kostar tjugondelen eller ända upp till tusendelen online jämfört med offline.
JU SNABBARE VÄXT DESTO MER VILDVUXET BLIR DET
Detta är mina reflektioner när jag går från vad jag ser som ett högst inspirerande möte, följt av en lika inspirerande middag. Det jag tänker är att det här måste ske snabbt. Och, känner jag just det här företaget rätt, så kommer det blir fallet.
Men det är också ett faktum att när saker och ting växer snabbt, så tenderar det också att bli vildvuxet. Och hur detta och andra likartade företag, liksom tidigare inom kampanjandet, framåt behöver en väsentligt mer sammanhållen Onlinestrategi för hur allt det här inte bara ska växa fram. Utan även hur det ska samverka och koordineras på bästa sätt för att tillsammans bidra maximalt till företagens övergripande strategi och långsiktiga mål.
Och det är det (!), inte de olika delarna var för sig, som jag tror blir den verkligt stora utmaningen framåt :-)
I veckan var jag på en konstruktiv träff hos en av mina klienter och deras marknadspartners. Inte minst vid den frågestund som skedde så kände jag att det varit ett bra initiativ och en samlande, förenande kraft mellan en pragmatisk och kraftfull grupp av professionella människor.
Det pratades om kampanjer, om utformningen, koordinationen och synkroniseringen av dem. Och jag hinner reflektera kring hur jag själv under ganska lång tid bidragit just till att öka kunskapsnivån kring onlinedelen av kampanjarbetet internt på detta globala mångmiljardföretag. Och med tiden även arbetat på att tillhandahålla verktyg som gör att de kan säkerställa effekten, samt möjliggöra såväl rapp optimering under kampanjen som god kunskapsackumulering efteråt.
Men jag hinner även reflektera över att, även om där fortfarande finns utmaningar, så känns det som att det här företaget liksom många andra jag varit involverad i är på väg att komma ganska långt i förhållande till marknaden i övrigt.
TRE FRISKA FLÄKTAR OM FRAMTIDEN
Och det är inte riktigt det som gläder mig allra mest under mötet. Vad som gör mig verkligt glad är de insikter det ges prov på. Och inte bara vad gäller omfång och bredd vad gäller online, som liksom inom branschen i övrigt ? som ökat från 2% till 15% på bara några år ? resulterar i en verkligt storsatsning för hela bolaget med online som största fokus på marknadssidan. Utan kanske framför allt när det gäller själva formen.
När Marknadschefen presenterar sina punkter för konsumentengagemang online under 2008, där man tagit språnget från det traditionella kampanjtänket och istället radar upp saker som bloggar, e-post, SEO, tredjepartslösningar och, inte minst, communities.
Vilket sedan följs upp ännu mer direkt när företagets Onlinemarknadschef i sina slides inleder med Murdochs referens till Gutenberg 1439, med avseende på teknikens inverkan på samhället då som nu ? med den explicita konsekvensen denna gång i form av att ?people taking control?. Vilket sedan blir ännu mer märkbart när han senare i sin beskrivning av teamet bakom Onlinemarknadsföringen på företaget 2008, lite symboliskt avslutar med att där även inbegripa konsumenterna.
1) Att på allvar stimulera konsumenter till att bli engagerade!
För om det finns något jag menar symboliserar inte bara detta företags, utan samtliga bolag som nu är på väg att göra allvar av klivet in i 2000-talet, så handlar det om just detta. Att inte bara involvera besökarna i själva upplevelsen, utan i den direkta produktionen av den. Där majoriteten av bolag fortfarande har, innan vi överhuvudtaget går in på några vidlyftiga integrationer i trepunktnollan, en extremt stimulerande resa framför sig från 1.0 till 2.0.
Det här är ?interaktivitet? långt högre upp i värdekedjan än klickande på någon dammig kampanjbanner. Socialpsykologin har visat oss att delaktighet är det enda, och jag säger verkligen det enda (!), helt validerade kriteriet för att väcka engagemang hos människor. Senare tiders trend mot communities och användargenererat innehåll (UGC) har visat att så gäller ännu mer online som offline. QED.
Konsumentengagemang. Företag idag får helt enkelt börja vänja sig vid att konsumenterna kommer kräva mer dialog än monolog, med väsentligt högre grad av UGC om Konsumentengagemang ska bli något annat än lek med ord.
2) Att inleda språnget mot proaktiv kommunikation!
Men att konsumenterna själva ska engageras i processen, betyder inte att det onliniga bolaget som tagit klivet in i 2000-talet helt sitter och väntar på sin kammare. Den andra stora punkten på framtidsvisionen hittar jag i hur de stora satsningar på e-post, alerts och mobilmarknadsföring som nu sker, vittnar om att företag på allvar börjat förstå att en dialog går i båda riktningar. Att man inte reaktivt bara kan sitta och ?vänta? på att folk får för sig att klicka på en Google-länk, bannerannons eller skriva in domänen till företagssajten. Man har istället förstått att kommunikationsbruset idag blivit så stort att man även aktivt, eller rättare sagt proaktivt, måste söka upp konsumenterna där de befinner sig. Och det kommer man i allt högre grad att göra.
3) Att inse att allting är gratis!
Den tredje stora punkten är självklart en sanning med modifikation. There?s no such thing as free lunches är en lämplig aforism. Produktionerna kommer kosta. Systemen måste göras dynamiska, UGC-delar utvecklas och konceptualiseras. En bred mängd UGC-applikationer för tredje part produceras. Och mängder kasseras på vägen mot den där riktiga Vinnaren, den som blir det riktiga höjdarkoncept i form av självspelande piano som i ett slag dubblar eller tredubblar företagens exponering såväl som trafik. Därtill måste mängder av strategiska allianser etableras, prövas och smörjas. Och kanske mer genom just ?free lunches?
Men, och här kommer det bästa, utöver det så måste företagen med tiden börja inse att allting faktiskt kan vara ?gratis?. Att ?öronmärkta? pengar för ?kampanjer? kanske mår bättre att öronavmärkas för koncept och applikationer med längre, eller t.o.m. eviga liv. Och allt på platser där man agerar som content providers inom ramen för det ?redaktionella?, mer än som ?annonsör? inom ramen för det ?kommersiella?. Med proaktiv kommunikation som kostar tjugondelen eller ända upp till tusendelen online jämfört med offline.
JU SNABBARE VÄXT DESTO MER VILDVUXET BLIR DET
Detta är mina reflektioner när jag går från vad jag ser som ett högst inspirerande möte, följt av en lika inspirerande middag. Det jag tänker är att det här måste ske snabbt. Och, känner jag just det här företaget rätt, så kommer det blir fallet.
Men det är också ett faktum att när saker och ting växer snabbt, så tenderar det också att bli vildvuxet. Och hur detta och andra likartade företag, liksom tidigare inom kampanjandet, framåt behöver en väsentligt mer sammanhållen Onlinestrategi för hur allt det här inte bara ska växa fram. Utan även hur det ska samverka och koordineras på bästa sätt för att tillsammans bidra maximalt till företagens övergripande strategi och långsiktiga mål.
Och det är det (!), inte de olika delarna var för sig, som jag tror blir den verkligt stora utmaningen framåt :-)
Rufus Lidman bloggar om framgång på nätet!
Rufus Lidman är fil.lic. samt omtalad serieentreprenör och strategikonsult inom Onlinemarknadsföring. Han startade sitt första företag som 19-åring, och har efter forskningsstudier om förändringsprocesser själv bidragit till förändring genom etablering av mångfald pionjärföretag inom online. Med 150 kunder och publicering på 300 sajter i 4 länder. Med utveckling av landets ledande strategikonsulting inom Onlinestrategi med över dussintalet storkunder och mångmiljonomsättning. Med grundandet av Sveriges största hälsoportal, som på rekordtid gått från 20.000 unika besökare till 200.000 besökare/månad.
Som strategikonsult har Lidman medverkat till att dramatiskt lyfta effekten av Onlinemarknadsföringen för några av Sveriges och världens mest etablerade varumärken, såsom The Phone House, Samsung, Svenskt Näringsliv, Svenska Spel, Öhrlings PWC, AMD, Carlsberg och Statoil m.fl. Uppdragen utgår nästan undantagslöst från en välgrundad Onlinestrategi, vilket sedan översatts i konkreta Aktivitetsplaner som följs upp och optimeras på basis av skräddarsydda Analysverktyg. I andra fall har inhopp skett som löpande rådgivning eller på projektbasis kring mer konkreta trafikförvaltande strategier och optimering av såväl sajter i allmänhet som communityrelaterade sajter i synnerhet, samt trafikdrivande strategi och optimering av både reaktiva kanaler som SEO, sponsrade länkar och bannerkampanjer, samt mer proaktiva kanaler såsom e-postmarknadsföring, alerts och mobilmarknadsföring.
I samtliga fall handlar resultatet om en drastiskt ökad effekt. Och en effekt i överensstämmande med företagen övergripande strategi och långsiktiga mål.
Därutöver är Lidman en flitigt anlitad föredragshållare, och har varit omskriven eller själv medverkat som skribent i allt från Computer Sweden till Internetworld, Svenska dagbladet, TV4, DiTV, Resumé och Dagens Media m.fl. Nu sitter han i slutfasen för att färdigställa manuskriptet kring landets första bok om Strategisk Onlinemarknadsföring. Till dess kan vi sporadiskt följa hans inlägg på http://onlinestrategi.blogg.se/
Som strategikonsult har Lidman medverkat till att dramatiskt lyfta effekten av Onlinemarknadsföringen för några av Sveriges och världens mest etablerade varumärken, såsom The Phone House, Samsung, Svenskt Näringsliv, Svenska Spel, Öhrlings PWC, AMD, Carlsberg och Statoil m.fl. Uppdragen utgår nästan undantagslöst från en välgrundad Onlinestrategi, vilket sedan översatts i konkreta Aktivitetsplaner som följs upp och optimeras på basis av skräddarsydda Analysverktyg. I andra fall har inhopp skett som löpande rådgivning eller på projektbasis kring mer konkreta trafikförvaltande strategier och optimering av såväl sajter i allmänhet som communityrelaterade sajter i synnerhet, samt trafikdrivande strategi och optimering av både reaktiva kanaler som SEO, sponsrade länkar och bannerkampanjer, samt mer proaktiva kanaler såsom e-postmarknadsföring, alerts och mobilmarknadsföring.
I samtliga fall handlar resultatet om en drastiskt ökad effekt. Och en effekt i överensstämmande med företagen övergripande strategi och långsiktiga mål.
Därutöver är Lidman en flitigt anlitad föredragshållare, och har varit omskriven eller själv medverkat som skribent i allt från Computer Sweden till Internetworld, Svenska dagbladet, TV4, DiTV, Resumé och Dagens Media m.fl. Nu sitter han i slutfasen för att färdigställa manuskriptet kring landets första bok om Strategisk Onlinemarknadsföring. Till dess kan vi sporadiskt följa hans inlägg på http://onlinestrategi.blogg.se/
